Heartbreak
Vi har alla upplevt detta, antingen en sådan djup fysisk smärta som kan uppstå vid ett riktigt uppbrott eller då någon inte besvara det man känner.
Men vi kan även ha upplevt den här lilla obehagskänslan då man får innan man tar steg och erkänner för omvärlden att man har känslor för någon.
Jag är mest rädd för den sista, jag är feg, det har jag sagt förr.
Jag har tappat modet, jag var tuff tidigare.
Jag tog smällarna och bara gick vidare.
Men jag vågar inte längre, för det är en riktigt stor smäll som skrämde mig på flykt och jag har inte riktigt vågat mig tillbaka.
Jag kanske gör det en dag, men jag är inte redo än.
Jag har legat och tittat på Letters to Juliet, en helt underbar film för oss tjejer(och killar) som gillar kärlek och se andra vara lyckliga :)
Det jag önskar alla mina vänner i år är att de får vara lyckliga med sin kärlek.
Njut och ta hand om varandra, för det är det enda som räcknas i slutändan.
Att man har tagit vara på varandra och ser till att man är lycklig, men även mår bra i kropp och själ.
Det många tror nu förtiden är att lycka och ett bra liv kan köpas för pengar.
Så alla jobbar och sliter för att de vill må bättre.
Men som de flesta "experter" säger, så är det inte sant.
Man ska nog omvärdera sitt liv om man känner igen sig där.
Visst jobba och kämpa för att sitt barn ska må bra, det är ju bra.
Men vem mår bra utav att ha allting?
Jag är inte uppväxt med det, och jag har inte tyckte min barndom har varit kass eller anklagar min föräldrar för att de inte gav mig allt jag vill ha, eller att andra sa att vi barn behövde det.
De gav mig närhet, trygghet och kärlek i tonvis.
Visst min barndom har varit tuff på många andra sätt, men jag försöker alltid se det från den ljusa sidan.
Jag har alltid min familj bakom mig, även när jag gör något dumt.
De kommer såklart säga det till mig och kanske skälla lite grann på mig, men de lämnar inte mig :)
Det gäller även för min del, det är min familj och jag älskar dem.
Jag gillar inte allt, men det är inte meningen att någon ska vara perfekt, för annars hade vi inte haft detta liv.
Jag kanske tappade den röda tråden, men kärlek är det som gäller.
Inget annat har lika stor betydelse.
Inte ens det livsnödvändiga sakerna som luft,vatten och mat :)
Har du varit älskad och du har älskat någon så är livet underbart.
Jag tänker nu ta en promenad ute i snön och njuta av lite skön musik, som mamma säger att hon får huvudvärk av ;)
Mozart är min nya älskling i musikens värld :)
TT
Men vi kan även ha upplevt den här lilla obehagskänslan då man får innan man tar steg och erkänner för omvärlden att man har känslor för någon.
Jag är mest rädd för den sista, jag är feg, det har jag sagt förr.
Jag har tappat modet, jag var tuff tidigare.
Jag tog smällarna och bara gick vidare.
Men jag vågar inte längre, för det är en riktigt stor smäll som skrämde mig på flykt och jag har inte riktigt vågat mig tillbaka.
Jag kanske gör det en dag, men jag är inte redo än.
Jag har legat och tittat på Letters to Juliet, en helt underbar film för oss tjejer(och killar) som gillar kärlek och se andra vara lyckliga :)
Det jag önskar alla mina vänner i år är att de får vara lyckliga med sin kärlek.
Njut och ta hand om varandra, för det är det enda som räcknas i slutändan.
Att man har tagit vara på varandra och ser till att man är lycklig, men även mår bra i kropp och själ.
Det många tror nu förtiden är att lycka och ett bra liv kan köpas för pengar.
Så alla jobbar och sliter för att de vill må bättre.
Men som de flesta "experter" säger, så är det inte sant.
Man ska nog omvärdera sitt liv om man känner igen sig där.
Visst jobba och kämpa för att sitt barn ska må bra, det är ju bra.
Men vem mår bra utav att ha allting?
Jag är inte uppväxt med det, och jag har inte tyckte min barndom har varit kass eller anklagar min föräldrar för att de inte gav mig allt jag vill ha, eller att andra sa att vi barn behövde det.
De gav mig närhet, trygghet och kärlek i tonvis.
Visst min barndom har varit tuff på många andra sätt, men jag försöker alltid se det från den ljusa sidan.
Jag har alltid min familj bakom mig, även när jag gör något dumt.
De kommer såklart säga det till mig och kanske skälla lite grann på mig, men de lämnar inte mig :)
Det gäller även för min del, det är min familj och jag älskar dem.
Jag gillar inte allt, men det är inte meningen att någon ska vara perfekt, för annars hade vi inte haft detta liv.
Jag kanske tappade den röda tråden, men kärlek är det som gäller.
Inget annat har lika stor betydelse.
Inte ens det livsnödvändiga sakerna som luft,vatten och mat :)
Har du varit älskad och du har älskat någon så är livet underbart.
Jag tänker nu ta en promenad ute i snön och njuta av lite skön musik, som mamma säger att hon får huvudvärk av ;)
Mozart är min nya älskling i musikens värld :)
TT
Kommentarer
Trackback
