Tant Tessan

Mår faktiskt psykiskt dåligt av mina egna val ibland, men jag vet att jag troligen skulle må dåligt om jag gjort på annat sätt också. 

Alltså om jag inte hade gjort ett val. 

Så jag är glad på så vis att jag har haft modet att göra valet från början, även om det är tungt. 

Imorgon ska jag göra ett till aktivt val, förhoppningsvis ger det någonting. 

Jag behöver detta för att orka med vardagen, jag mår inte bra. 

Men jag mår heller inte så dåligt att jag inte orkar själv. 

Medicinen för mitt tillstånd är faktiskt självrannsakan och tid att bearbeta upptäckterna. 

Men även Guds ord har hjälpte mig dessa veckor. 

Detta var inget jag trodde jag skulle säga. 

Speciellt inte för 1 år sen, då jag sökte en fristad från all stress, en lugn stund för mig då jag inte låg på soffan och tyckte synd om mig själv. 

Kyrkan är nu väldigt viktig för mig, jag tror fler och fler har börjat märka det. 

Förhoppningsvis så älskar människor mig för den jag är och inte min tro eller dömmer mig inte efter den heller. 

Min tro är något som har växt fram och jag kan med glädje säga att jag mår bättre pga den. 

Alla behöver tro, sen vad alla andra väljer att tro på är deras ensak och inget man ska nervärdera. 

Nu har jag tänkt förbereda inför kvällen och sen sova. 

Jag mår bättre efter lite skrivande, men min framtid är ovis, speciellt när det gäller bloggen. 

Jag funderar på att sluta skriva här och istället börja föra dagbok igen. 

Det gör att man öppnar sig på ett annat sätt och kanske kan jag släppa gamla förorätter lättare så. 

Jag hoppas på det iaf. 

God natt.