Tant Tessan

Att få uppleva en kärlek som gör att man känner sig stark nog att möta motgångar varje dag och ändå känna sig som världens lyckligaste för att man har den rätte/rätta vid sin sida.

Tänk er tanken att få kyssa och bli kramad utav en som man älskar så djupt att man vill se vad framtiden har i sitt sköte.

För det mesta så lever jag bara i nuet och är smått rädd för att satsa på något som kan leda till planer i framtiden.
Jag frågar även mig själv varför jag ska göra upp planer, kommer dessa planer leda till något vettigt?!
Eller kommer jag alltid driva fram och inte ha något riktigt mål i livet?

Ursäkta om det blev lite smått deprimerande, det är inte meningen, det är meningen att jag ska se på mitt liv ur ett nära så objektivt synsätt.
Detta för att jag ska se vad jag kan förbättra utan att kompromissa för mycket :)

Jag älskar mitt liv samtidigt som jag inte vet hur jag ska fortsätta, ska jag stanna kvar där jag trivs eller ska jag ta steget ut i det okända och se vad som händer.

Jag har aldrig riktigt haft en fast punkt i livet, utan har alltid vandrat fram och tillbaka.

I de 2 senaste åren så har jag haft en fast punkt som har gjort att jag har kunnat slappna av och känna mig trygg.
Men samtidigt så har det gjort att jag känner mig rastlös och i vissa lägen trängd.

Jag vet att jag kan få ut mer utav livet, men vart ska jag börja?
Måste jag flytta härifrån eller räcker det med att jag hittar ett annat jobb och kanske pendlar.
Eller ska jag stanna kvar och börja utbilda mig igen och kanske se världen genom resor.

Det finna så många olika frågor jag ställer mig själv och så många olika svar jag kan få.
Skulle jag fråga en utomstående så skulle de säkert säga att jag ska flytta och skapa mig ett nytt liv.
Ett nytt liv?
Det livet jag har nu är lagom intressant och tråkigt, jag har min familj i närheten, jag vet vilka mina sanna vänner är och jag har ett jobb jag trivs med, kanske inte i alla lägen, men så är det med alla jobb :)

Så hur jag kommer att göra i slutänden, är svårt att veta, jag vill börja om på nytt, men frågan är hur och vart?

Jag gillar planer och idéen med att alla har ett förutbestämt ödet skulle inte vara helt fel.
Det skulle underlätta en hel del, men bara om jag fick vet vad mitt öde var.

Min dröm för tillfället är att ta körkort men även något mera, kanske ett tillägg på det.

Men ett steg i taget är något att satsa på för min del.